TIDIG MEDELTID

Folkvandringstiden och det Tysk-Romerska riket

Under 400-talet började folkvandringstiden efter Västroms fall. Då började folkvandringsgruppen frankerna som bildade det första riket efter Västroms fall. Senare delades frankerna i två olika folkgrupper som kallades Merovinger och Karolinger och de kom att bilda två enskilda riken. Merovingerna lade grunden för Frankerriket med kejsaren Karl Martell i högsta ledning. Karolingerna lade grunden för Tysk-Romerska riket med Karl den Store som kejsare som blev det största riket under medeltidens Europa. Karl den Store kröntes av den katolska påven till kejsare. Karl den Store hade stor betydelse för Tysk- Romerska rikets uppbyggnad och expansion. Bland annat skapade han en allians med den katolska kyrkan vilket bland annat underlättade administration och kontrollen över riket då biskopar och präster hade kontroll över befolkningen i städerna medan kejsaren kunde befinna sig på andra ställen. Karl den Store hade stor inflytande på Tysk-Romerska riket då han ansåg utbildning som viktig och därför etablerade han skolor i närheten av domkyrkor. Samarbetet med den katolska kyrkan under den tidiga medeltiden ledde till en kulturell utveckling inom det Tysk-Romerska riket.

Feodalismen

Under tidig medeltid infördes feodalismen. Detta är ett sätt att dela upp människor i olika kast eller stånd. Man delade upp folket i fyra skikt och ju högre upp man var desto mer makt hade man. Kungen stod högst, sedan länsherren, vasaller och längst ner bönder. I och med att kristendomen har fått så stort inflytande kan detta upprätthålla feodalismen i tankesättet att Gud vill ha det så och därför kan inte en människa ändra sin titel.

Under feodalismen användes byteshandel och inte en penningekonomi. Ett vanligt sätt att betala på denna tiden var genom mark. Kungen kunde till exempel betala människor för att gå med i krig som soldater i utbyte mot mark.

Uppgifter i samhället

Kungens uppgift i samhället var att upprätthålla ordning, ta viktiga beslut som när man ska ut i krig osv.

Länsherrens uppgift var att administrera och ha hand om det landområde kungen tilldelat dem. Det fungerade så att kungen gav markområden till länsherrar i utbyte mot deras lojalitet och att de skulle betala skatt och rusta upp soldater åt kungen.

I länsherrens område bodde vasaller och bönder, och dessa betalde skatt till länsherren i form av olika eftertraktade saker som mat, guld och andra rikedomar. Länsherren tog då en del av skatten och gav en del till kungen och hans hov. Det enda undantaget för att vasaller inte skulle behöva betala skatt var om de svor lojalitet mot kungen och gick ut i strid som soldater.

Vasallernas uppgift i samhället var att beskydda i strid. De blev upprustade till strid av länsherrarna och fick då en betalning, ofta i form av ett markområde. Vasallerna slapp även att betala skatt när de gick ut i strid.

Böndernas uppgift i samhället var att försörja samhället och de producerade mat och annat. De flesta bönderna var livegna och ägdes av adeln som gav hus och mat i utbyte mot arbete.

Kristendomen

Under tidig medeltid spreds kristendomen i Europa och fortsatte spridas och växa under resten av medeltiden. Kristendomen blev officiell religion i stora delar av Europa, vilket gjorde att rättssystemet förändrades och kanonisk rätt infördes. Kanonisk rätt innebär att bibeln används som lagbok.